Det skulle kunna beskrivas som ren och skär lycka när man går in i en affär, hittar minst åtta plagg som dessutom är prissänkta, provar dem och finner att åtminstone hälften faktiskt sitter bra. Ja, vissa kanske inte ser det som ren lycka och andra anser nog att ett sådant påstående verkar ytterst ytligt, men för mig, just idag, var detta ren och skär lycka. Men vad är det då som gör det så roligt, är det kläderna i sig eller själva shoppingen? En kombination skulle jag tro, känslan av att få unna sig något som bara är till mig och tillfredställelsen av att, (åtminstone för en stund), få se relativt bra ut.

Nu hör till saken att jag var och handlade på egen hand och slapp alla suckar från mannen eller tjat från barnen. En vis man sa till mig en gång att om man som kvinna nödvändigtvis måsta dra med sig sin make ut på shoppingtur, ge honom en uppgift. Låt det till exempel bli mannens uppgift att tänka ut och hitta det perfekta fik- eller matstället, eller ge honom uppdraget att hitta ett plagg i en mycket specifik och ovanlig färg, det håller honom garanterat sysselsatt och då suckar han förhoppningsvis desto mindre. Vad gäller barnen brukar jag oftast köra med mutor, det funkar rätt så bra. Men faktum är att det är allra bäst att få shoppa själv, då kan jag stå och vela över plagg hur länge jag vill och dessutom bestämma lite hur resten av familjen ska se ut :).

Det negativa med att gå och shoppa själv uppstår dock när blodsockret sjunkit för lågt och man bara måste gå och fika på Kullzénska, då är det inte riktigt lika roligt längre. För vem vill fika själv, eller kanske snarare, vem vill bli betraktad när man sitter och fikar själv? I sådana lägen brukar jag utrusta mig med en pocketbok eller en tidning, eller så blir jag plötsligt nödgad att sms:a frenetiskt åt alla möjliga håll och kanter - bara för att se upptagen ut. (Lite fånigt, jag vet)!

Hur som hur, shopping på egen hand kanske inte är för alla, en del verkar vara i stort behov av att höra andras åsikter om vad de ska köpa. Till exempel de tre skånska flickorna som stod utanför sina provhytter då jag själv provade mina åtta plagg. Det är rätt så intressant att lyssna på folk som provar kläder tillsammans, under loppet av några minuter hade jag fått reda på att en av tjejerna verkligen inte passade i för löst sittande chinos, en annan tyckte väldigt mycket om gula kläder och den tredje hade för små bröst för att kunna bära upp en korsett fördelaktigt. Då log jag lite för mig själv och tänkte att gula kläder passar mig inte, löst sittande chinos skulle få mig att se rätt löjlig ut och en korsett skulle jag inte, på något vis (inte ens med min något mera omfångsrika byst) kunna bära upp fördelaktigt. Nä, jag bär med glädje vanliga jeans, tröjor i lätt nedtonade färger och alldeles vanlig bh, under kläderna! Men gläds med alla er som känner att ni passar i alla färger och har rätt former för att bära upp både det ena och det andra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är inte en sådan som gärna delar med mig av mina problem och svårigheter. Det kan hända att det ibland märks på mig att jag bär på något men vad det är lämnar väldigt sällan mina läppar. Nu är jag inte särskilt bitter över det och jag tror inte h...

"Dum spiro, spero" (lat. för: "så länge jag andas, hoppas jag"). Jag har hört sägas att hoppet ska vara det sista som överger människan, att även när slutet är oundvikligt lever hoppet vidare. Kanske stämmer det, jag har aldrig varit så nära slutet a...

Är människan kapabel att älska villkorslöst? Och om vi nu har villkor för vår kärlek, när passerar de gränsen till krav? Jag skulle vilja säga att jag älskar mina barn villkorslöst och att mina föräldrar älskar mig på samma sätt men inser rätt snabbt...

Min dans på rosor i törnesnår.   Snurrig efter att ha parerat livets törnen i en vild dans finner jag mig stå med ostadiga ben på en liten spirande rosenknopp. Dess själk är skör och under mina fötterna svajar blomman i vinden.    Jag lyfter...

Det kan tänkas att jag är oerhört fånig som retar mig på alla felskrivningar vad gäller "de" och "dem", men språkpolis som jag är kan jag helt enkelt inte låta bli. Det verkar som om enormt många har svårt för att skriva rätt och då tänker jag inte b...