Det kan tänkas att jag är oerhört fånig som retar mig på alla felskrivningar vad gäller "de" och "dem", men språkpolis som jag är kan jag helt enkelt inte låta bli. Det verkar som om enormt många har svårt för att skriva rätt och då tänker jag inte bara på tonåringar och "gemene man" utan även högskoleutbildade lärare och journalister. Därför ska nu pekpinnen fram.

Jag tänkte ge mig på en väldigt basic förklaring på hur dessa små ord ska användas i skriven text eftersom det är där alla fel uppstår, i talspråk säger nog de flesta "dom" och vid vardagliga små skrivna meddelanden tycker jag som regel att det är bättre att använda just "dom" hellre än att blanda ihop "de och dem" och därmed skriva fel. Nu kan jag inte med säkerhet säga att jag har rätt vad gäller korrekt förklaring varpå jag betackar mig kritiskt granskande språkpoliser som, om möjligt, är värre än vad jag är. Den enkla förklaring som jag själv använt mig av genom alla miljoner skolår baseras på den svenska satsläran.

Snabbt och enkelt beskrivet handlar satslära, för er som inte vet, om vilken funktion ord har i en mening och var de placeras där. Varje ord i en korrekt mening har nämligen en funktion och i de allra enklaste berättande meningar finns minst en men oftast två eller fler funktioner: någon/något som agerar (gör något) samt en aktivitet eller händelse. Exempelvis "Elvis sjunger", där "Elvis" är den som agerar och "sjunger" är själva aktiviteten. På "satslärespråk" kallas då "Elvis" för subjekt och "sjunger" för predikat. (I en ettordsmening finns bara ett predikat och meningen blir då per automatik en uppmaning t.e.x Ät!). Om man sedan går vidare till treordsmeningar finns det fler alternativ för vad den tredje funktionen kallas beroende på vad meningen handlar om men här tänker jag bara ta upp den som berör ämnet, (ja, jag talar fortfarande om "de" och "dem"), nämligen objekt. En sådan mening kan se ut på följande vis: "Jag älskar dig". I den här meningen är "jag" subjekt, "älskar" predikat och "dig" objekt. Om ni nu inte räknat ut det är det då alltså så att objektets funktion är att bli utsatt för en aktivitet eller händelse.

För att då återgå till "de" och "dem" så är det helt enkelt så att deras funktioner är olika i meningsbyggnaden. "De" är alltid subjekt (alltså de som utför en handling/gör något) oavsett var i meningen de står och "dem" är alltid objekt (alltså de som blir utsatta för en händelse/aktivitet). Detta kan verka ganska enkelt men i en mening som denna: "Jag tycker att de är tråkiga", kan det kanske bli lite svårt. I ovanstående mening finns det alltså två subjekt ("jag" och "de") och två predikat ("tycker" och "är"), samt två ytterligare ord/funktioner som jag inte tänker gå in på vidare, men inget objekt varpå

Jag vill i samband med detta inlägg också be om ursäkt om det trampar någon på tårna, det är inte min avsikt att såra. Jag kan bara inte låta bli att irritera mig över dessa små ords felanvändning. Fånigt? - kanske...

 

Nettan

11 maj 2010 22:39

Borde det inte stå (alltså dem som blir utsatta för en händelse/aktivitet)i förklaringen på att ordet dem är objekt?! *L* Kram på dig!!

 

Malin

11 maj 2010 23:27

Ja, jag tycker som du, fast jag har inte retat mig på det. Det där med dem och dom.Jag kan inte ens skriva "dom", det går inte. Jag har lärt mig i skolan att det heter dem. Och sen så är det ju inte så svårt att få de och dem på rätt ställe. Tycker jag. Hade kanske en bra lärare i skolan :)

 

Vibbe

12 maj 2010 08:38

Nu blir jag osäker själv när du säger så där Nettan men jag tror ändå att det ska vara de eftersom meningen inom parantes annars inte skulle ha något subjekt. Blir som sagt mycket osäker, det där med passivum har jag inte riktigt tänkt på utan bara antagit att det blir ett subjekt i en sådan mening. Men jag kan ha fel - det händer inte ofta, men det händer :). Sedan såg jag att jag hade en ofullständig mening på slutet som retar mig ofantligt, men jag blev avbruten av ungar som ville ha kvällsmat och publicerade då inlägget i all hast. Så kan det gå.

 

Nathalie

18 maj 2010 17:58

HAHAHA jag fattar INGENTING!

http://nattlis.finestlight.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är inte en sådan som gärna delar med mig av mina problem och svårigheter. Det kan hända att det ibland märks på mig att jag bär på något men vad det är lämnar väldigt sällan mina läppar. Nu är jag inte särskilt bitter över det och jag tror inte h...

"Dum spiro, spero" (lat. för: "så länge jag andas, hoppas jag"). Jag har hört sägas att hoppet ska vara det sista som överger människan, att även när slutet är oundvikligt lever hoppet vidare. Kanske stämmer det, jag har aldrig varit så nära slutet a...

Är människan kapabel att älska villkorslöst? Och om vi nu har villkor för vår kärlek, när passerar de gränsen till krav? Jag skulle vilja säga att jag älskar mina barn villkorslöst och att mina föräldrar älskar mig på samma sätt men inser rätt snabbt...

Min dans på rosor i törnesnår.   Snurrig efter att ha parerat livets törnen i en vild dans finner jag mig stå med ostadiga ben på en liten spirande rosenknopp. Dess själk är skör och under mina fötterna svajar blomman i vinden.    Jag lyfter...

Jag förundras ibland över det faktum att många människor (kanske till och med de allra flesta) går hela sin arbetsvecka och längtar efter helgen. Sådan är inte jag, jag älskar mitt arbete och trivs med min vardag. På helgen ska man helst hinna med at...