Jag är egentligen inte otålig och brukar resonera så att det mesta löser sig. Dessutom brukar jag (och detta kanske låter underligt) relativt snabbt känna en viss frid i att inte grubbla över saker som jag ändå inte kan påverka. Men nu börjar jag bli trött på det system som ideligen säger åt mig att ha is i magen, att vänta, att vara tålmodig, men som inte kan lova något överhuvudtaget. Inte heller ger systemet några som helst indikationer på att faktiskt se eller bry sig om den lilla människan som det hela berör. Var finns medmänskligheten i samhället, eller som Jonas Gardell skulle säga " var finns de kristna värderingar (eller Kristusvärderingar) som samhället säger sig luta sig mot"? Hur kan man i vissa kommuner referera till barn och elever som "kunder" KUNDER! Sen när ska skola och barnomsorg vara en lönande organisation, rent ekonomiskt?

Jag känner mig ledsen över bristen av respekt för både vuxna och barn som samhället idag visar, vi kan ju aldrig lära barn att visa respekt om vi inte visar varken varandra eller dem just det.

Jag är ledsen och trött på att kämpa i motvind, när ska man få vinden i ryggen egentligen?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är inte en sådan som gärna delar med mig av mina problem och svårigheter. Det kan hända att det ibland märks på mig att jag bär på något men vad det är lämnar väldigt sällan mina läppar. Nu är jag inte särskilt bitter över det och jag tror inte h...

"Dum spiro, spero" (lat. för: "så länge jag andas, hoppas jag"). Jag har hört sägas att hoppet ska vara det sista som överger människan, att även när slutet är oundvikligt lever hoppet vidare. Kanske stämmer det, jag har aldrig varit så nära slutet a...

Är människan kapabel att älska villkorslöst? Och om vi nu har villkor för vår kärlek, när passerar de gränsen till krav? Jag skulle vilja säga att jag älskar mina barn villkorslöst och att mina föräldrar älskar mig på samma sätt men inser rätt snabbt...

Min dans på rosor i törnesnår.   Snurrig efter att ha parerat livets törnen i en vild dans finner jag mig stå med ostadiga ben på en liten spirande rosenknopp. Dess själk är skör och under mina fötterna svajar blomman i vinden.    Jag lyfter...

Det kan tänkas att jag är oerhört fånig som retar mig på alla felskrivningar vad gäller "de" och "dem", men språkpolis som jag är kan jag helt enkelt inte låta bli. Det verkar som om enormt många har svårt för att skriva rätt och då tänker jag inte b...