De flesta människor har en mängd olika kontakter världen över, andra människor som man känt så länge man kan minnas eller bara stött på vid olika tillfällen i livet. Ofta kallar vi dessa kontakter för vänner. Men vad är egentligen en vän? Jag har jag en hel mängd "vänner" i olika delar av världen men de flesta av dem är nog snarast just kontakter, och det är det väl i och för sig inget fel med. Poängen är kanske bara att man ännu mer behöver värdera och ta hand om de som faktiskt visar sig vara "riktiga" vänner.

Skillnaden mellan en vän och en kontakt skulle kunna vara milsvid men är allt som oftast hårfin. En kontakt kanske du pratar med titt som tätt (kanske varje dag till och med), är artig mot och önskar allt gott, medan en vän kan du låta bli att prata med i flera år och vara relativt otrevlig mot men ändå behålla. För visst är det väl det som är en vän, någon som man delar både det roliga och det tråkiga i livet med, någon som man, även efter en lång tid, hittar tillbaka till på en gång, som man skrattar med och vågar fälla en och en annan tår med. En vän måste inte alltid finnas vid din sida men kommer så fort du ber om det. En vän uppskattar dig för den du är medan en kontakt faktiskt kanske inte känner något alls för dig (och vice versa). Vidare är en kontakt någon som du, när du möter, måste prata med hela tiden för att det inte ska uppstå obekväma situationer, men en vän kan du sitta tyst bredvid länge utan att det känns konstigt.

Nu vill jag inte påstå att värdet jag sätter på de människor jag känner beror på vilken relation jag har till dem. Ingen av mina kontakter står utan känslomässigt värde, alla er som jag vid olika tillfällen möter på ett eller annat sätt, fyller också en mycket viktig funktion - och är väldigt värdefulla för mig. Utan er skulle vardagen bli rätt så tyst och ensam. Men mina vänner, ni som finns där efter alla år och ni som inte funnits där lika länge men som utgör en ofantlig del av mitt liv, ni är guld värda - tack för att ni finns!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är inte en sådan som gärna delar med mig av mina problem och svårigheter. Det kan hända att det ibland märks på mig att jag bär på något men vad det är lämnar väldigt sällan mina läppar. Nu är jag inte särskilt bitter över det och jag tror inte h...

"Dum spiro, spero" (lat. för: "så länge jag andas, hoppas jag"). Jag har hört sägas att hoppet ska vara det sista som överger människan, att även när slutet är oundvikligt lever hoppet vidare. Kanske stämmer det, jag har aldrig varit så nära slutet a...

Är människan kapabel att älska villkorslöst? Och om vi nu har villkor för vår kärlek, när passerar de gränsen till krav? Jag skulle vilja säga att jag älskar mina barn villkorslöst och att mina föräldrar älskar mig på samma sätt men inser rätt snabbt...

Min dans på rosor i törnesnår.   Snurrig efter att ha parerat livets törnen i en vild dans finner jag mig stå med ostadiga ben på en liten spirande rosenknopp. Dess själk är skör och under mina fötterna svajar blomman i vinden.    Jag lyfter...

Det kan tänkas att jag är oerhört fånig som retar mig på alla felskrivningar vad gäller "de" och "dem", men språkpolis som jag är kan jag helt enkelt inte låta bli. Det verkar som om enormt många har svårt för att skriva rätt och då tänker jag inte b...